Första shakedown gjord...


I fredags gjorde vi en första shakedown av Tower Of Power 1 eller om man kanske skulle kalla det breakdown... Just nu sitter det allrounddäck på den röda pärlan dvs däck som fungerar lika illa på alla underlag. Då passar det perfekt att göra ett litet manöverprov på en kurvig väg med snö :) Jodå, nu vet vi precis hur rakt fram den går när man bromsar... Spikrakt! Som tur är har vi tillgång till en väg helt fri från trafik :)

Nästa del i testet blev att ställa bilen på en "väg" som är 2133 meter lång och 40 meter bred. Ja, vi må ha allvarliga brister vad gäller mekkunskaper men vi har i alla fall en helt unik tillgång till asfalt :) Idén var att testa accelerationen och i viss mån topphastigheten. Uppställd på banan, ettan i, gaspådrag, upp med kopplingen och pärlan sköt iväg som en... yrvaken lemur! Snabbt i med tvåan och varvtalet ökar. Hmmm... varför ökar inte hastigheten i samma takt? Lätta på gasen, i med trean, samma varvtalsökning och samma brist på acceleration... Ok, jag är som sagt ingen mekaniker men till och med jag kunde göra analysen att kopplingen tagit steget över till den mörka sidan *suck*

Nåja, gott om bana kvar och eftersom kopplingen till slut beslutat sig att greppa så vi testar väl topphastigheten. Hmmm... vad är det för märklig vibration/skrammel/snarkande ljud från vänster framhjul när man belastar? Är det här bra? Snabb analys: Nej! Vafan, hur illa kan det vara? Det borde väl hålla för en repa. Med 600 meter bana kvar och 170 km/h accelererande så svek förtroendet något så jag lyfte av. Jag visste ju att inbromsningen kunde bli intressant :)

Jag skulle kunna säga att pedalen var fast och stum och att bilen stannade på 60 meter, men då skulle jag ljuga bortom alla gränser! Skevare skivor får man förmodligen leta efter för det vibrerade omåttligt i pedalen och bromsverkan var i bästa fall måttlig så jag var glad att jag inte utnyttjade hela banan innan jag tryckte ner bromsen :) Risken är att jag annars hade gjort en närmare bekantskap med inflygningsbelysningen *garv*

Hur sammanfattar man en sån här shakedown? Första tanken var "Vilken j-a tur att vi köpte bilen i god tid!". Vi kommer att behöva byta skivorna till några som är något slätare än ett fuktskadat knäckebröd. Vi kommer att behöva antingen byta kopplingen eller svetsa fast den i någon väl vald växel. Backen? Vi måste identifiera vad det är som snarkar i vänster framdel av bilen. Någon som har en bra idé?

Vad gör man då efter en sån här upplevelse? Funderar över om det verkligen är en god idé att utan mekkunskaper köra Skrotbilsrejset? Ger upp? Köper en annan bil? Helförsäkrar bilen och sätter den i ett brofundament? Nej, lösningen blev istället att resolut ställa kosan till Biltema och köpa en reparationshandbok. Skam den som ger sig! Vi har också börjat förbereda en packlista inför racet, det är nämligen något jag minns från kartingtiden, man kan aldrig vara för välförberedd eller ha för mycket grejer med sig :) En del av de finmekaniska verktyg som står tidigt på listan är kofot, spett och slägga.

Resan har bara börjat och frågan är var den slutar :)

Jörgen "Bowe" Bevonius, Teamchef (?) Tower Of Power 1

Alternativt fredagsmys...

Vad gör man en fredagskväll? En god pizza och öl? Fredagsmys? En bra DVD? Nej, man sätter sig i bilen och kör i regnet och mörkret för att titta på ett lämpligt slaktobjekt till Skrotbilsreset i mars! Så jag och min ar(r)ade teamkollegan Dannes satte oss i bilen och styrde färden norrut mot Trosa. Guidade av 2 GPS:er styrde vi kosan mot vad vi trodde var ett lämpligt objekt att sätta tänderna i. Eftersom vi inte direkt är gamla rävar vad gäller denna typ av racing, snarare små yra rävungar som förvirrade kravlar oss upp ur grytet för att möta dagsljuset, så hade vi sneglat lite på vad som kunde tänkas vara gångbart.

Något som behövde mekas mycket med? Nej för fan! Något med omåttligt med hästkrafter? Nej, vi ville/kunde ju inte meka... Mycket liten bil? Nja, själv är jag 196 cm utan träskor så det var kanske ingen bra idé... Nej, vi bestämde oss för något som är hyfsat lätt för att inte slita för mycket bromsar, något som inte har en överutnyttjad motor och något som vi förhoppningsvis ska fixa att byta klossar på under pågående race. Sen plankade vi idén med japansk "kvalitet" rakt av och siktade in oss på en Mazda 323F.

När vi kom upp till Trosa var det helt mörkt och den ljusnivån var perfekt för den här bilen... Den såg helt perfekt ut i svag gatbelysning! Första testet var att jag satte mig i för att se hur takhöjden var. Hmmm... Ok, vi får nog göra något åt det här... Nästa "lilla" problem är att jag har storlek 46 i skor så det gav den lilla pikanta egenheten att jag klockrent klarar att gasa och högerbromsa(!) samtidigt! När jag breder ut mina fötter över pedalerna så träffar jag klockrent både gasen och bromsen. En annan liten egenhet med denna storlek av bil tillsammans med min vertikala utbredning är att jag faktiskt får en ganska identisk sittställning som när jag tävlade i karting. För övrigt den enda samlade racingerfarenheten vi har i våra 2 team :) Denna märkligt uppdragna stil på knäna gör att mitt högerben träffar mittkonsollen och växelspaken och tävlar med utrymmet till ratten. Det är alltså omöjligt att vrida på ratten samtidigt som jag har ettans växel i. Vafan, spelar roll, ettan ska vi ju inte köra på ändå!

Jag måste säga att det här var det märkligaste bilköpet jag någonsin har gjort.  Grunderna för beslut är något annorlunda än när man köper en bil för att färdas med i vanliga fall. En summering av konversationen av dialogen mellan oss och de trevliga säljarna Sussi "Tupper" och make Roffe:

- Där är ju lite rost i skärmkanterna

- Spelar ingen roll, det är ingen skönhetstävling

- Låsen fungerar lite märkligt för man kan bara låsa 3 dörrar med centrallåset

- Spelar ingen roll, vi kommer inte att låsa bilen

- Tanklocket är lite svårt att öppna med spaken inifrån

- Vi kommer att rycka bort luckan i vilket fall
!

Ja, jag tror faktiskt att vi var de optimala köparna av den här bilen :) Inget avskräckte oss! Vid provkörningen som skedde med fullgasväxlingar och full kraft i bromspedalen kände vi en lätt vibration. Ok, inte så lätt, när man tryckte på bromsen så fortplantade sig en vibration från bromspedalen upp längs benet och vidare upp i kroppen tills man vibrerade så att man nätt och jämt kunde se klart. Eftersom vi redan bestämt oss för denna röda pärla så avfärdade vi det med att det troligtvis var en bromsskiva som var skev. Nu hoppas jag verkligen att vi hade rätt i denna bedömningen, vi hade nämligen planerat att byta till fräscha skivor och bromsbelägg i vilket fall. Hade vi fel är vi nog precis som makrillen... rökta!

Efter en latte och efter att ha avböjt en Tupperware-katalog från Tupperware´s okrönta drottning Sussie "Tupper" var köpet klart. Ni som till skillnad från oss är intresserade av en Tupperware-demo hittar hennes sida här: http://www.quisslan.se/tupperware1.htm
Inget ont om Tupparware men det var inte riktigt vårt fokus för kvällen ;)

Efter en fettdrypande kebab på Krille´s i Trosa var det dags för färd mot Linköping. Danne hade varit förutseende om att det kanske inte skulle bli en helt problemfri hemfärd så han hade packat med bogserlina och reservdunk. Fan vet om han inte hade hade tagit med något dussin silvertejp också... Nu visade det sig att dessa farhågor var något överdrivna, efter någon mil började jag komma överens med bilen, klarade att växla utan att fastna med handen, fick i en hel massa växlar, kände att däcken nog passerade bäst före datum någon gång på 1900-talet, kände att anliggningen mot vägbanan i det kraftiga regnandet inte var den mest optimala. Funderade ett tag på att vinkla upp takluckan för att öka downforcen något men insåg att då skulle jag nog drunkna... Ett enda problem uppstod under hemfärden. Eftersom bilen var utrustad med en antenn som var marginellt längre än ett lillfinger så var urvalet av radiokanaler man kunde ta in kraftigt begränsat... När vi kom ur täckning för Radio Bandit så återstod en enda kanal... P1! Jag har i och för sig inget emot klassisk musik i lagom små doser men det kändes faktiskt ganska ödesmättat att lyssna på Mozart´s Kejsarkonsert medan jag seglade hemåt. Mer humoristiskt var när nästa konsert drog igång, det var nämligen Igor Stravinskij´s Våroffer! Kan man hitta något lämpligare? Det är ju just det som det här handlar om, att offra en bil till skrotgudarna!

När vi till slut parkerade bilen utanför SAAB-tornet så visade det sig att det var helt korrekt som Sussi "Tupper" nämnde innan köpet, den läcker lite bensin om man fyller på för mer än 150:-... Ok, definitionen av "lite" är olika från person till person för det tårades i ögonen när jag böjde mig ner vid bakhjulet... Ingen kritik mot Sussi för hon nämnde det faktiskt innan vi köpte bilen. Nu ska vi felsöka var läckaget sitter med en tändare.

I mörkret är alla bilar perfekta



Vi hörs! Kanske...

/Tower Of Power 1

Vad fan hände?

Jag kom upp på jobbet i måndags och hittade kollegan som började jobba 05:30 djupt försjunken i några papper. Nätt och jämt kontaktbar... Hade han ätit något olämpligt? Stroke? Likstelhet? Sen tittar han upp med ett halvt vilt ansiktsuttryck och kraxar:

- Det här är väl något för dig!


Lättad över att han inte mist talet under sin stroke så började jag lyssna på hans osammanhängande läten.

- Skrotbilsrace... Mantorp... Max 5000:-...

Vad han nu än led av så smittade det... Snart satt jag lika djupt försjunken i samma papper och insåg att jag antagligen satt och mummlade för mig själv. När jag kom till sans minns jag att det första jag sa var:

- Ja, för fan! Det här måste vi bara göra!!!

Anledningen till vår skrotbilsstroke var ett 24-timmars skrotbilsrace som går av stapeln på Mantorp ett par gånger per år. Reglerna är enkla:

- Köp en bil för max 5000:-
- Bilen ska vara godkänd för användning i trafiken dvs den måste vara besiktigad
- Skaffa 3 lika tokiga individer som du själv
- Försök köra bilen dess 24 sista timmar i livet på Mantorp
- Sen skrotas bilen obönhörligen

www.skrotbilsrejset.nu

När vi sen satt som två lallande lyckliga idioter insåg vi att vi var ju bara 2, det skulle behövas 2 till för att få ihop ett team... Det här kunde ju bli problem... Ja, det var ett problem tills nästa kollega kom till jobbet. För efter att ha lyssnat på våra osammanhängande förklaringar i mindre än minut så passerade samma uttryck även hans läppar

- Ja, för fan! Det här måste vi bara göra!!!

Det här var alltså i måndags. Normalt när någon kläcker något sån här så är alla intresserade men när det kommer till kritan eller kanske snarare till kosing så är det mycket agnar och lite vete. Denna gången blev ett tydligt undantag, igår torsdag hade vi bildat inte ett utan två team, anmälan var inskickad och alla var helt taggade.

Tower Of Power 1 och 2 är på startlinjen i mars 2011!

Inte nog med det, där finns fler kollegor som är sugna så det är inte helt osannolikt att det blir ett tredje team...

Vilka är vi då som tror oss kunna föra en bil runt Mantorp i 24 timmar? Bilmekaniker? Svetsare? Däckkrängare? Kanske något annat yrke som är bra att ha när man ska försöka hålla igång en bil i 24 timmar under osannolika förhållanden? Nej, varför göra det enkelt? Ledtråden till vårt yrke ligger i det ödmjuka teamnamnet, Tower Of Power. Kommer du på det? Nej, det har inget med Frank Zappa och låten Bobby Brown att göra, glöm textraden "I can take about an hour on the Tower of Power, as long as I get a little golden shower" *garv* Nej, vi har det för racing och mekande så outsägligt passande yrket... flygledare!

Vad är det då för kunskaper från våret yrke som vi kommer att ha sån omåttlig nytta av under de 24 timmarna på Mantorp? Låt mig se... ingenting! Hade det handlat om att hålla isär bilarna så att de inte krockade - inga problem! Hade det handlat om att via radio styra sopningen av banan på Mantorp - inga problem! Hade det handlat om att lösa till synes omöjliga teoretiska problem under kraftig tidspress - inga problem! Ok, vi har alltså inga som helst kunskaper, färdigheter eller egenheter i vårt yrke som kommer att vara till hjälp på Mantorp i mars. Jo, vänta! Vi är överjävliga på att dricka kaffe! Det kommer antagligen väl till pass på banan runt 03:30 när ögonen håller på att vända sig inåt och John Blund har strött sömnmedel i ådrorna :)

Idag skriver vi fredag och från att jag inte hade en aning om Skrotbilsrejset's existens i måndags ska jag idag iväg med en kollega och hämta Tower Of Power 1's bil! Här går det undan så att man fanimej blir yr själv! När jag ringde säljaren igår kväll så förklarade hon med emfas att "Bilen är i jättefint skick, den står här utanför och glänser och den är superfin inuti, aldrig rökt i och inga djur. Det är min lilla pärla!". Jag kände mig nästan lite elak när jag sedan förklarade att:

- Det spelar ingen roll hur din bil ser ut i lacken för den ska bara leva i 24 timmar till. Vi ska köra den så att den efter 24 timmar kommer att böna och be om att få dö skrotbilsdöden!

Nu hoppas vi att bilen är lika fräsch i motorn som i klädseln (som vi för övrigt kommer att rycka ut strax efter att den kommit i vår ägo...).

Önska oss lycka till! Vi kommer att behöva det... *garv*
/Jörgen "Bowe" Bevonius, teamchef för Tower Of Power 1
"I can take about an hour on the Tower of Power, as long as I get a little golden shower"

RSS 2.0