Jaha, då var Skrotbilsrejset avklarat för denna gången! Jag har ju inte varit så aktiv med skrivandet på bloggen den senaste tiden pga andra ”skrivsysslor” och jag hade ärligt talat försökt förtränga den här bloggen. Det gick faktiskt riktigt bra! Men sen sket det sig när vi kom ut till racet och folk började undra om jag inte skulle skriva. Svaret var givetvis ”tyvärr har jag inte tid” första gången någon undrade, ”nej” andra gången, ”nja” tredje gången och efterhand övergick jag eventuellt till ett vagt mumlande. Fan också! Det gick ju så bra att förtränga…

Jag tänker inte gå igenom alla tusentals timmar vi (i teorin) spenderade med att färdigställa årets bil. Mamma sa ju att det är fult att ljuga… Min egen insats var väl något… hmmm… begränsad… Jag lyckades på något sätt planera in en solresa och en helg i Bacchus tecken. Eventuellt tog jag det där med titeln teamchef lite för bokstavligt. Nåja, har man ett team som Tower Of Power så funkar det i alla fall. Sorry guys :) Bilen blev i vilket fall klar även om en teammedlem löste vårt problem på ett lite udda sätt. Vi har haft problem vid våra tidigare race att motorn kokat men nu fick jag ett SMS som sa

 

- Jag har löst problemet med att vi får för hög temperaturindikering på motorn!

 

Härligt, tänkte jag! Varför har jag inte lärt känna till den sjuka humor vissa (alla?) i vårt team har. Efter att ha gratulerat till framgången fick jag nästa SMS

 

- Vi kommer inte att få för hög indikering eftersom jag tagit sönder temperaturgivaren :)

 

Tack… Nåja, det går ju att skaffa en ny tempgivare så det är ju inget stort problem. Han lyckades ta sönder den också… Så, vi hade alltså en bil som troligtvis skulle börja koka men vi skulle slippa se det. Förrän det var för sent… Bra.

 

Ok, tillbaka till racet. Eftersom vi har den ytterst tveksamma ynnesten att bo i Östergötland så har vi också möjlighet att rigga depån tidigt på fredagen. Eftersom vi förutspått att det kunde bli lite kylslaget och att den traditionella Mantorp-monsunen skulle dra in så tänkte vi sätta dit lite väggar på vår depåplats. Helt rätt tänkt! Förutom det lilla problemet att det redan blåste lite… Det är en utmaning att sätta upp 15 kvadratmeter stora presenningar i halv storm… Ett tag var det kritiskt och vi höll på att förlora en teammedlem när han steg till väders, krampaktigt hållande i en presenning. Nåja, han landade strax bortom Mjölbykurvan. Som sagt, olika team fokuserar på olika saker, ni som kan meka gör det ni kan medan vi mer körde en livevariant av inredningsprogram. Lite som ”Design: Simon & Tomas” vilket senare övergick mer och mer till ”Arga snickaren”. Kan man ha klickgolv och fondvägg i en depå? Går verkligen den blåa verktygsvagnen ihop med de gröna presenningarna? Var ska vi ställa blommorna? Bör vi ha tofsar på presenningarna?

 

 

 

Allt började mycket bättre än förra racet, då kom vi inte längre än till ljudmätningen innan mekandet började. Nu låg vi så långt under gränsen att jag funderade på att såga gälar på ljudburken. De andra hann stoppa mig. Lång väntan inför kvalet, vad hade vi missat? Vi hade ju gott om tid över. Så, vi ägnade tiden till att kontrollera att depån var i ordning. Den var fin. Kvalet var ju lite, hmmm… halt. Inte så konstigt eftersom det var blött på banan. Det som var lite oroande var att det var lika halt även när banan torkat upp. Vafan? Det visade sig att det var en miss att använda regummerade däck. Uppenbarligen var de regummerade av Staedler!

 

 

 

Så efter kvalet blev det till att byta till en något hårdare gummiblandning och nu stod hoppet till att bilen skulle ha en något bättre vändradie än en dragster. Nåja, vi hade i vilket fall haft bättre lycka än i oktoberracet där bilen började stötkoka redan på kvalet och vi missade starten. Det här kunde ju bli en helt klockren helg!

 

 

 

Starten gick och vi var med! Dags för kaffe. De första timmarna förflöt utan några större incidenter och inga var mer förvånade än vi. Förarbyte, påfyllning av vätskor och sen var det dags för kaffe. Första lilla problemet inträffade när vi plötsligt hade vattenfyllt delar av bilen. Eftersom ingen av oss hade simfötter med oss så beslöt vi oss att försöka bli av med vattnet. Det löstes lätt genom att borra hål i golvet. Vattnet rann ut, i med en ny förare, tanka lite och sen var det kaffedags. Ett par stintar senare visade det sig att vi fortfarande hade vatten i kupén och jag upptäckte att en liten slang som inte var ansluten var orsaken. Bara att hänga upp slangen, borra ett hål till så att vattnet rann ut, byta förare och sen var det fikadags.

 

Vi hade med en husvagn och idén var att dela upp nattpassen på 2 förare 21:00-02:00 och 02:00-07:00. Tom och Danne gick och la sig medan jag och Fredrik körde vidare. Under en stint så toksläppte vår guldbil in i första kurvan och ingen var mer förvånad än jag. Omöjligt, jag kör ju som en gud! Banan tog slut, tvärs över kerben och ut i gräset. Inga problem, bara att köra vidare. Varför rör sig inte bilen när jag gasar? Förklaringen kom när jag öppnade dörren och marken var oväntat nära… Bilen hade sjunkit ner och stod på underredet… Min första närkontakt med Bjärvligan skulle bli ett faktum. Efter ett tag ljöd den vackra ”melodin” ur radion och sen rullade hjältarna fram. Jag förväntar mig nu att en ur manskapet raskt skulle hoppa ur sitt monster och koppla en stropp till bilen. Fel! Det första jag ser är att han hivar fram en kamera och tar kort på mitt elände! Ok, jag förtjänade det där, har man gjort bort sig så får man stå för det :) Tyvärr var det inte mitt enda misstag under racet, det skulle komma något värre och mer pinsamt. Mycket mera pinsamt…

 

 

 

Vi fortsatte rulla på med 2 man men vid ett depåstopp öppnade Fredrik dörren och sa

 

- Det luktar lite bensin i bilen.

 

Efter en snabb kontroll kunde jag meddela att

 

- Inte så konstigt, du SITTER i bensin!!!

 

Hela golvet var täckt med bensin. Mycket bensin! Lagom käckt eftersom vi hade kabelanslutningar som låg några centimeter ovanför havet av bensin. Vi hade alltså kört omkring med en rullande bensinbomb… Jag tog en rökpaus för att lugna nerverna. Hur fan hade det här gått till? Det droppade ju dessutom bensin under bilen. Hur kom bensinen både in i bilen och ut ur bilen? Vi kom fram till att enda vi gjort annorlunda var att vi skiftat framhjul och bakhjul genom att lyfta bilen först i vänster och sedan höger tröskel. Hade vi lyckats nå någon bränsleledning? Det skulle i vilket fall inte förklara att vi hade bensin inne i kupén. Felsökningen och återskapandet av händelserna de senaste timmarna fortsatte. Hade tanken gått sönder när jag grenslat kerben? Förklara fortfarande inte varför vi hade bensin INNE i kupén. Då började Fredrik vandra bakåt i händelsekedjan till att vi först haft problem med vatten i kupén och nu vatten. Ungefär där träffade en mindre komet mitt huvud…

 

- Jag vet vad som har hänt…

- Va? Vad då?

 

Ett snabbt övervägande om ärlighet verkligen varar längst… Jag flyttade undan vattendunken i baksätet och visade ett perfekt 9.5 millimeters hål. Genom golvet och rakt ner i… just det, bensintanken! Jodå, jag hade lyckats bli av med vattnet på golvet genom att borra och dränera det ner i bensintanken. När vi sedan lyfte bilen för att byta hjul så flyttades vattentanken ur sitt läge och hålet gav fritt flöde in i kupén. Yippi! Ut med allt i bilen, sanera bensinen, dags för kaffe? Nej, det fick vänta. Vi fick i alla fall förklaringen till min snurrning och att Fredrik tyckte att greppet var lite dåligt. Vi hade läckt ut bensin på bakdäcken :) Hur fan tätar man förresten ett perfekt hål i en bensintank? Vi gav oss ner längs depågatan och fick låna lite plastisk metall. Härdar det i bensin? Skit samma, värt ett försök. I med plastisk metall i hålet (och delvis ner i bensintanken…), smeta på klegget på en 10 millimeters skruv. I med den i hålet och dags att be några böner (nej, inte kaffeböner) och sen ut på banan. Ett testvarv, skulle det hålla?

 

 

 

Jodå, det höll! 5 testvarv till, fortfarande tätt! Så vi beslöt att det skulle hålla och jag gav mig ut på en stint. Det här gick ju riktigt bra, ju längre jag körde desto roligare blev det. Fan vad lummig man känner sig, man liksom flyter fram, allting går lite långsamt fast ändå snabbt. Anledningen insåg jag när jag pladdrande till telefonen som sände filmbilder via Bambuser skulle gå i depå.

 

- Ok, då svänger vi in för ett depåstopp och byta förare. Fan, man är nästan lite snurrig nu, tveksamt om man skulle klara ett drogtest hos arbetsgivare. Hoppsan, där missade vi infarten till tankningen, ha, ha! Ok, då får ni hänga med en tur via parkeringsplatsen, vi är snart tillbaka till tankplatsen, inga problem.

 

Det var när jag fick kommentaren ”Vadå hög på bensinångor?” på Bambuser som jag insåg att vi kanske skulle veva ner rutan inför nästa stint… Tur att man var så hög på bensinångorna för det var inte det minsta svårt att erkänna för andra skiftet att jag helt sonika hade borrat hål i bensintanken :)

 

Sen gick jag och Fredrik till husvagnen för att försöka sova ett slag. Tyvärr hade vi ingen värme i husvagnen, däremot en liten fläkt som drevs av ett elverk utanför. Det tog bara ett par timmar att somna… När jag sedan vaknade var det fullt av vålnader i husvagnen. Vafan?!? Det visade sig att det bara var min egen andedräkt, värmefläkten hade stannat…

 

Fan vad spännande det är att ragla ut helt sömndrucken i depån för att kontrollera om vi fortfarande hade någon bil som rullade eller om den hade blivit till en rullande Webergrill under natten. Alla i temat levde och bilen rullade fortfarande! Osannolikt! Enda problemet var att topplockspackningen troligtvis var på väg ut genom motorhuven. Avgaser i kylarvattnet, spottande rött vatten när vi stannade och tveksamt om vi skulle ta oss mycket längre. Beslutet blev att vi skulle dra ner på varvtalet i växlingarna för att spara motorn och hoppas att det räckte. Sen var det dags för kaffe.

 

Förmiddagen rullade på och osannolikt nog så gjorde vår bil detsamma. När det började närma sig målgång fick jag den brillianta idén att jag skulle sätta en mikrofon på jackan och livekommentera hela stinten. Sagt och gjort, jag rullade ut och förklarade allt om banan, växlingar, omkörningar, bästa spårval, anledningen till att jag valde helt slumpmässiga spår, vad kurvorna hette etc. Det gick jättebra! Till slut kom målflaggan ut och lyckan var total. Ja, tills jag fick ett SMS där det stod ”Det gick inte att höra ett ord av vad du sa under sista stinten”. Ridå…

 

Vi är tillbaka på startlinjen i oktober med en ny bil, troligtvis med pansarplåt i baksätet så att ingen idiot ska borra hål i bensintanken… Vi ses!

 

 

/Bowe Bevonius, Tower Of Power

 

Ps. Om någon undrar vilka andra ”skrivsysslor” jag ägnar mig åt istället för att blogga här på allvar här så kan ni ta en titt på humor/satirbloggen 2000aldrig som jag är med och driver

www.facebook.com/2000aldrig http://2000aldrig.wordpress.com

 

I övrigt skriver jag också för vårt stora racinghopp Marcus Ericsson som kör GP2, klassen precis under F1 på

http://www.facebook.com/MarcusEricssonFanClub

Ds.