Vad gör man en fredagskväll? En god pizza och öl? Fredagsmys? En bra DVD? Nej, man sätter sig i bilen och kör i regnet och mörkret för att titta på ett lämpligt slaktobjekt till Skrotbilsreset i mars! Så jag och min ar(r)ade teamkollegan Dannes satte oss i bilen och styrde färden norrut mot Trosa. Guidade av 2 GPS:er styrde vi kosan mot vad vi trodde var ett lämpligt objekt att sätta tänderna i. Eftersom vi inte direkt är gamla rävar vad gäller denna typ av racing, snarare små yra rävungar som förvirrade kravlar oss upp ur grytet för att möta dagsljuset, så hade vi sneglat lite på vad som kunde tänkas vara gångbart.

Något som behövde mekas mycket med? Nej för fan! Något med omåttligt med hästkrafter? Nej, vi ville/kunde ju inte meka... Mycket liten bil? Nja, själv är jag 196 cm utan träskor så det var kanske ingen bra idé... Nej, vi bestämde oss för något som är hyfsat lätt för att inte slita för mycket bromsar, något som inte har en överutnyttjad motor och något som vi förhoppningsvis ska fixa att byta klossar på under pågående race. Sen plankade vi idén med japansk "kvalitet" rakt av och siktade in oss på en Mazda 323F.

När vi kom upp till Trosa var det helt mörkt och den ljusnivån var perfekt för den här bilen... Den såg helt perfekt ut i svag gatbelysning! Första testet var att jag satte mig i för att se hur takhöjden var. Hmmm... Ok, vi får nog göra något åt det här... Nästa "lilla" problem är att jag har storlek 46 i skor så det gav den lilla pikanta egenheten att jag klockrent klarar att gasa och högerbromsa(!) samtidigt! När jag breder ut mina fötter över pedalerna så träffar jag klockrent både gasen och bromsen. En annan liten egenhet med denna storlek av bil tillsammans med min vertikala utbredning är att jag faktiskt får en ganska identisk sittställning som när jag tävlade i karting. För övrigt den enda samlade racingerfarenheten vi har i våra 2 team :) Denna märkligt uppdragna stil på knäna gör att mitt högerben träffar mittkonsollen och växelspaken och tävlar med utrymmet till ratten. Det är alltså omöjligt att vrida på ratten samtidigt som jag har ettans växel i. Vafan, spelar roll, ettan ska vi ju inte köra på ändå!

Jag måste säga att det här var det märkligaste bilköpet jag någonsin har gjort.  Grunderna för beslut är något annorlunda än när man köper en bil för att färdas med i vanliga fall. En summering av konversationen av dialogen mellan oss och de trevliga säljarna Sussi "Tupper" och make Roffe:

- Där är ju lite rost i skärmkanterna

- Spelar ingen roll, det är ingen skönhetstävling

- Låsen fungerar lite märkligt för man kan bara låsa 3 dörrar med centrallåset

- Spelar ingen roll, vi kommer inte att låsa bilen

- Tanklocket är lite svårt att öppna med spaken inifrån

- Vi kommer att rycka bort luckan i vilket fall!

Ja, jag tror faktiskt att vi var de optimala köparna av den här bilen :) Inget avskräckte oss! Vid provkörningen som skedde med fullgasväxlingar och full kraft i bromspedalen kände vi en lätt vibration. Ok, inte så lätt, när man tryckte på bromsen så fortplantade sig en vibration från bromspedalen upp längs benet och vidare upp i kroppen tills man vibrerade så att man nätt och jämt kunde se klart. Eftersom vi redan bestämt oss för denna röda pärla så avfärdade vi det med att det troligtvis var en bromsskiva som var skev. Nu hoppas jag verkligen att vi hade rätt i denna bedömningen, vi hade nämligen planerat att byta till fräscha skivor och bromsbelägg i vilket fall. Hade vi fel är vi nog precis som makrillen... rökta!

Efter en latte och efter att ha avböjt en Tupperware-katalog från Tupperware´s okrönta drottning Sussie "Tupper" var köpet klart. Ni som till skillnad från oss är intresserade av en Tupperware-demo hittar hennes sida här: http://www.quisslan.se/tupperware1.htm
Inget ont om Tupparware men det var inte riktigt vårt fokus för kvällen ;)

Efter en fettdrypande kebab på Krille´s i Trosa var det dags för färd mot Linköping. Danne hade varit förutseende om att det kanske inte skulle bli en helt problemfri hemfärd så han hade packat med bogserlina och reservdunk. Fan vet om han inte hade hade tagit med något dussin silvertejp också... Nu visade det sig att dessa farhågor var något överdrivna, efter någon mil började jag komma överens med bilen, klarade att växla utan att fastna med handen, fick i en hel massa växlar, kände att däcken nog passerade bäst före datum någon gång på 1900-talet, kände att anliggningen mot vägbanan i det kraftiga regnandet inte var den mest optimala. Funderade ett tag på att vinkla upp takluckan för att öka downforcen något men insåg att då skulle jag nog drunkna... Ett enda problem uppstod under hemfärden. Eftersom bilen var utrustad med en antenn som var marginellt längre än ett lillfinger så var urvalet av radiokanaler man kunde ta in kraftigt begränsat... När vi kom ur täckning för Radio Bandit så återstod en enda kanal... P1! Jag har i och för sig inget emot klassisk musik i lagom små doser men det kändes faktiskt ganska ödesmättat att lyssna på Mozart´s Kejsarkonsert medan jag seglade hemåt. Mer humoristiskt var när nästa konsert drog igång, det var nämligen Igor Stravinskij´s Våroffer! Kan man hitta något lämpligare? Det är ju just det som det här handlar om, att offra en bil till skrotgudarna!

När vi till slut parkerade bilen utanför SAAB-tornet så visade det sig att det var helt korrekt som Sussi "Tupper" nämnde innan köpet, den läcker lite bensin om man fyller på för mer än 150:-... Ok, definitionen av "lite" är olika från person till person för det tårades i ögonen när jag böjde mig ner vid bakhjulet... Ingen kritik mot Sussi för hon nämnde det faktiskt innan vi köpte bilen. Nu ska vi felsöka var läckaget sitter med en tändare.

Vi hörs! Kanske...

/Tower Of Power 1