Ok, en lite udda rubrik som kanske kräver en närmare förklaring. Undertecknad har lyckats dra på sig en förkylning, en sån där som bara riktiga karlar kan dra på sig. Jag låg däckad i 3 dagar och efter det var min kondition ungefär som en otränad, rökande 45-åring. Självinsikt… Ni som använt bilar till mer än att åka till Statoil för att löpa folköl vet att det inte är någon nackdel att ha åtminstone någon typ av grundkondition innan man kliver i en bil för ett 24-timmarslopp. Nu ska jag inte påstå att min förkylning på något sätt gett upp striden men eftersom det bara är en vecka till start krävdes en insats. Så vad gör man?

Tja, jag minns ju att det för ett par decennier sedan var populärt med step-up gympa, stairmaster och ett antal andra substitut för att gå i trappor. Trappor! Som flygledare är det ju en löneförmån vi har! Idén jag fick och som kändes relativt genomtänkt just då var att gå i trapporna för att grundlägga någon typ av flås. Så jag tog hissen ner och gick uppför trapporna. 55 steg. Ingen fara, lätt andfådd. Ner med hissen igen. Uppför trapporna. Ansträngd andning. Tredje gången började jag bli lite yr. Fjärde gången började det svartna för ögonen. Femte gången har jag bara vaga minnen av. När defibrillatorn gjort sitt och jag fått i mig en kopp kaffe återupptog jag idiotin. Låt se nu, vad kan vara ett runt och lämpligt mål? Jo, just det, 1000 steg!

Varje steg är 20 cm högt och nu har jag totalt förflyttat mig 200 meter i vertikalled. Bergsbestigare är knäppa! Nu försöker de kanske sällan sig på att bestiga berg efter en kraftig förkylning, helt otränade och med en cigg i mungipan… Inte fan vet jag om det här kommer att förbättra min kondition men det bevisar i alla fall att det går att göra idiotiska saker på ren vilja. Tänk på det ni som är i närheten av mig under loppet nästa helg :)

Vad har då hänt på bilfronten? Ja, det krävdes bara att jag la mig i sjuksängen för att resten av teamet skulle slutföra mekandet. Varför i h-e gick jag inte och la mig tidigare? Vi har dragit något hundratal meter elkabel i kupén och för att förenkla all typ av felsökning är alla kablar… svarta! Felsökningen om något elfel uppstår är alltså ultrakort ”Det är något med den svarta kabeln!”.

Förutom elkablarna har vi dragit avloppsrör i kupén. Vad de används till? Det tänker vi inte berätta… Bilen har också fått en krigsmålning jag skulle önskat att jag hade på min första bil när jag var 18. Var var ni då Tom och Danne? Ja just det, ni var ju knappt födda… Hade det varit vårt första race hade vi nu glatt visat upp bilen i all sin glans men vi har insett att de erfarna rävarna inte tar av pappret förrän på Mantorp. Nu är vi knappast några gamla rävar vad gäller Skrotbilsrejs men det här är vårt försök att stanna kvar i grytet likt små harpaltar. Ett tips till Bjärvligan dock, när ni tar fram Bjärvklon, sikta mot huvudet!

Förutom att måla bilen har vi också… Nej, just det, det kan jag ju inte berätta… Sen har vi… Visst fan, det var hemligt… En annan riktigt häftig grej är… hemlig. Ok, jag ska inte tjata ut det här vidare, det är precis som julafton, det viktiga är inte presenterna utan att man höjer förväntningarna till omåttliga höjder, bara för att sedan se besvikelsen i era ögon… :) ”Va, var det inte mer?!?”. Vi tror oss i vilket fall ha hitatt tillräcklig med däck för att överleva 24 timmar runt Mantorp. Denna gången har vi dock frångått idén med högklackat och mjuka ben. Förhoppningen är att Pariserkurvan inte ska bli lika hotfullt smal denna gång, det är inte kul att ha understyrt, tvingas lyfta av mitt i kurvan och se skräcken i bakomvarande förares ögon i backspegeln ”Vad fan gör han?!? Hur ska jag lyckas undvika köra på idioten???”

Vi ses på Mantorp!

/Bowe Bevonius, Tower Of Power