We’re back!

Ryktet om att Tower Of Power lämnar walk-over till racet i oktober är kraftigt överdrivet. Arbetet har pågått i det tysta, inte för att vi vill vara hemliga utan för att undertecknad har haft lite annat att göra under sommarsäsongen. Istället för Skrotbilsrejset har jag ägnat mig åt GP2 (klassen under F1). Jag skriver och driver Marcus Ericsson Fan Club på Facebook och har under säsongen rest runt en del med honom för att rapportera direkt från racehelgerna.

 

 

 

 

Nu är säsongen slut och mitt fokus är helt och hållet (nåja…) på Skrotbilsrejset. Kommer vi då till start med Tower Of Power? Tja, i våras stod vi på startlinjen med 2 team men vi kommer i oktober istället eventuellt till start med 1 team. Anledningen är bland annat att nästa generations förare sett årets ljus. Grattis Marcus Bergh!

 

Vår vana trogen gjorde vi en rivstart med projektet för att därefter lika plötsligt tappa all drivning. En vecka efter racet i våras införskaffades bil, inte en utan två stycken! Denna gång var inte undertecknad med, för att om möjligt undvika de misstag när vi gjorde när vi köpte vraket, förlåt bilen, som vi använde under vårens race. Ni som följde resan minns att det var en del strul innan vi nådde körklar bil och även då hade vi vibrationer som vi trodde skulle rendera att vi skulle bryta redan innan kvalet.

 

 

 

De två nya guldklimparna forslades hem och betedde sig efterhand som tryckkokare med resultatet att båda motorerna var täckta av rödrostigt vatten. Låten man osökt kom att tänka på var Britney Spears ”Oups, I did it again”…

 

 

 

 

Som tur var så var det bara en bil som var riktigt illa däran och det var den vi kallade Tvåan, den skulle vi ju inte använda förrän till våren 2012 så det spelade mindre roll. Trodde vi… Vi levde i den villfarelsen tills Danne skulle lyfta upp bilen med sin nya fina garagedomkraft. När bakhjulet lämnade marken lossnade en ganska vital del... Alltså, vi är inga experter men ganska snart insåg vi att den här bilen inte riktigt var ett objekt längre…

 

 

 

Vilken tur att vi köpte 2 bilar! Uppmärksamheten riktades istället till Tvåan. Problemet var bara att det var den som var i sämst skick vad gällde bland annat topplockspackningen… Vår erfarenhet av just sådana detaljer var något begränsad men hur svårt kan det va? Jag och Tom gav oss på det hela med liv och lust och det var ju bara ungefär 500 skruvar och detaljer som skulle tas bort. De la vi i en låda… Det var någonstans när lådan var överfull som jag började ifrågasätta om vi inte skulle kolla bara lite i Haynes handbok trots allt…

 

 

 

 

 

Tom tyckte det var omanligt och visade istället en kul flöjt han hittat i bakkant på motorn... *suck*

 

 

 

 

Till sluta började vi trots allt närma oss den berömda pudelns kärna men då tog dagen slut så vi la en plastpåse över det hela och åkte hem!

 

 

 

 

När jag var på väg hem från en sponsorträff som Marcus Ericsson hade i Örebro ringde telefonen men jag kunde inte höra något annat än vad jag trodde var ett djur i dödsångest. Efter att ha lyssnat på dess lidande i över en halv minut så ersattes ljudet av en röst som triumferande skrek ”Den startade!!!”. Det var Tom, Danne och Fredrik som hade lyckats med det osannolika i att transformera en låda med skruvar och delar tillbaka till en fungerande motor igen. När jag frågade vad det var som skramlade så fruktansvärt blev svaret att ventilerna tickade lite. Lite?!? Nåja, vi hade i alla fall något som lät snarlikt en motor och som satt fast på 4 hjul. Skulle det här kanske gå vägen i alla fall?