Kan det vara möjligt?

Efter det dödsföraktande bytet av topplockspackning hade vi nu en bil vi vågade låta röra sig för egen maskin. Den stora frågan var nu om vi skulle vilja ta oss till den enda inrättning vi känner större skräck inför än Bjärvligan och deras fruktade Bjärvklo… Bilbrovningen… Vi kom fram till att det antagligen var bättre att strunta i att åtgärda de fel vi visste fanns och istället få en komplett åtgärdslista från slaktar´n själv. Så vi valde ut den mest trovärdige medlemmen i teamet att gå in i lejonets kula; Danne fick det avundsvärda uppdraget.

 

Att gå till tandläkaren kändes som en ren nåd och vi avvaktade domen efter besöket men istället fick vi… råd och tips! Det visade sig att besiktningsmannen själv hade ett halvdussin Mazda 323:or i garaget och med sig från besöket fick Danne ett rent papper och en hel massa tips på hur man får en dylik tingest att gå snabbare runt Mantorp!!! Nu kommer vi inte att kunna sätta alla dessa planer i verket så ni kan vara lugna, vissa av dem krävde nämligen ett relativt stort mått av mekande.

 

Jaha, så mot alla odds var nu alltså Tvåan trafikvärdig och arbetet att göra om den till en best kunde påbörjas. Eftersom undertecknad även denna gång kommer att ingå som förare fick vi göra om samma trick som förra gången. Takhöjden… Förra gången löste vi det med en slägga men denna gång tog vi istället fram det finmekaniska instrumentet vinkelslip och kapade en del detaljer som satt i vägen. Ni som är bevandrade i det där med hållfasthetslära kanske invänder att om man kapar bort saker så kommer det att påverka hållbarheten. Ni har helt rätt, därför tog vi beslutet att vi inte ska volta med bilen… Problemet löst! En liten bieffekt var att luckan har en tendens att lossna men det löstes på ett eminent sätt.

 

 

 

 

Ett annat problem vi upptäckte var att de tidigare ägarna till bilen varit relativt kreativa med kabeldragning runt om i bilen. Antagligen hade det monterats ett antal mastodontslutsteg med tillhörande kabelhärvor sedan bilen var ny och givetvis är det fegt att ta bort någon av de tidigare härvorna när man pressar in nya monsterkablar och elanslutningar som anslutits till diverse suspekta platser… En bieffekt var därför att instrumentbelysningen endast lyste med sin frånvaro. Alternativ 1 var att felsöka och försöka få igång den. Jobbigt… Alternativ 2 var något man ser på amerikanska brandlarm ”In case of emergency – Break the glass”. Kan man inte laga kan man sabba! Så bort med glaset med hjälp av ett stämjärn, om ni vill göra om tricket rekommenderar jag skyddsglasögon, det gör ont att få splitter i ögonen… Nu kunde vi montera en ficklampa för att lysa upp varvräknaren.

 

 

 

 

Nästa del att fixa till var synen, det är viktigt att kunna se även under natten, så återigen fick Tom göra sin magi med vår fina ramp på taket. Det funkar helt perfekt, möjligtvis med den lilla effekten att varvtalet går ner märkbart när man slår på alla lumen vi har. Märkligt…

 

 

 

 

Andningen har också förbättrats något… Jag höll på att klippa häcken runt huset när telefonen ringde, det var mina uppspelta teamkamrater…

- Vi har fixat lite med huven! Det blev skitbra!

- Va? Vad har ni gjort?

- Vi har gjort lite hål, nu ser det ut som en blandning av en dragster och ett lokomotiv!

- Jaha…

 

 

 

 

Nästa stora genombrott/sammanbrott var dämpare och fjärdrar. Efter ett litet test av väghållningen insåg vi att det behövdes en förbättring för att vi inte skulle vagga likt en anka runt Mantorp. Ettan fick bli donator till Tvåan så jag och vår depåchef, Klas, gav oss på det hela med liv och lust. Jag fick det uppmuntrande tillropet från Klas

- Det här är inga problem!

Nej, det hade det antagligen inte varit ifall inte höger fram varit så förbannat rostig. Bearbetningen företogs med finmekaniska instrument i form av hammare, slägga, svetslåga och vinkelslip... Det här är inga problem...

 

 

 

Det återstår fortfarande en hel del innan vi vågar släppa ut Tvåan på banan men det finns ett klart hopp om att vi kommer att vara närvarande vid kvalet. Resten vågar vi inte uttala oss om...


Kommentarer
Postat av: Jonny

Vilket fint tuff-tuff-tåg ni ser ut att få till!!



Vad mer fick ni för tips från besiktningsmannen?

Något ni vågar avslöja med en vecka kvar till rejs eller ska vi ta det när vi är på plats på Mantorp och det inte finns någon tid kvar till att mecka?

2011-10-21 @ 11:38:28
URL: http://sistaaket.blogg.se/
Postat av: Bowe Bevonius

Inget som inte rutinerade killar som ni redan implementerat :) Vi vågade oss faktiskt inte på något av tipsen eftersom de, i händerna på oss och med tidsbrist, antagligen skulle renderat i en okörbar bil... Men till våren tar vi nog en djupdykning ner i förslagslådan :)

2011-10-21 @ 11:54:06
Postat av: Jonny

Det finns alltid nytt att lära!



Ser fram emot tt träffas till helgen.

2011-10-26 @ 12:50:51
URL: http://sistaaket.blogg.se/
Postat av: Bowe Bevonius

Ja, det ska bli förbannat kul i helgen!

2011-10-26 @ 15:04:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0