Vi var antagligen ett av de team som först köpte bil inför racet (bra jobbat) men sen avtog tempot markant... Det avtog ärligt talat så kraftigt att jag började undra över om det skulle bli något race. Vad har då hänt på mekfronten de senaste 4 månaderna? Tja, förutom att vi oavsiktligt slitit bort bakre kofångaren så är det en rund siffra... Noll! Men i helgen höjdes stressnivån till den grad att vi insåg att om vi skulle ha en chans att beträda startlinjen så var det nog fan dags att avlägsna tummen ur rektalgången...

Liksom vissa andra team så var det första problemet det där med det elektriska. Om man ska meka med en bil är det bra att kunna förflytta den till ett garage, för att förflytta den är det mest praktiskt att köra den, för att köra den så krävs att man startar den och för att starta den så är det lämpligt att åtminstone någon liten röd lampa på instrumentpanelen tänds när man vrider på nyckeln... Svart! En del av problemet kan vara att ett antal kablar "försvann" i samband med att kofångaren separerades från resten av ekipaget. Lite snabb felsökning i kylan gav att det kan vara lämpligt att ha en hel huvudsäkring :) Det hade antagligen rusat en del ström genom kablarna eftersom den hade lyckats elda upp en säkring på 80 ampere…

Det är ju fegt att först leta efter anledningen till att den brann upp så vi införskaffade helt enkelt en ny. Det kunde ju vara så att felet hade självläkt. I med en ny säkring och snabb vridning på nyckeln gav att undrens tid inte är förbi! Den startade! Efter ombasering till ett garage började sen amatörernas orgie i mekning. Det som stod högst upp på dagordningen var bromsarna. Anledningen till att vi valde just dem var att bromspedalen skuttar upp och ner som rumpan på en översexuell kanin! Kan bli lite störande efter några timmar på banan… Så vi hissade glatt upp bilen och tog bort hjulen. So far so good! Strax därefter tog det tvärstopp! Ett angrepp på stjärnskruven som håller skivorna bak resulterade i att mejseln roterade medan skruven stod still. Bra, NOT!

Vem i hela Mazdaorganisationen har bestämt att man ska ha en skruv i mjukt material med stjärna till att hålla fast en skiva i ett rostbenäget område på bilen?!? Det är bättre med vanlig spårskruv (i brist på insex eller torx…) så med det finmekaniska verktyget vinkelslip så skapades ett spår i skruven (och skivan…). Vi dammade av gamla och lärde oss lite nya svordomar under tiden. Nåja, till slut avgick vi som segrare i kampen och den vänstra skivan kunde separeras från resten av vraket… förlåt, fordonet… När vi sedan gick över till höger sida av bilen upptäckte vi en naturlag som vi tidigare inte var bekanta med. Att bilar rostar från höger till vänster! Vad beror det på? Landhöjningen? Tidvattnet? Corioliseffekten? Jordaxelns lutning? Eller helt enkelt på ren jävelskap?!?

När vi skulle ta loss bromsskivan höger bak satt den fast. Banka lite med hammaren? Den satt fast. Banka med hammare så att bilen höll på att skutta ner från bockarna? Den satt fast. Skruv i hålet för att pressa bort skivan? Den satt fast. Ok, dags att gå över till det tyngre artilleriet (och ärligt talat rätt verktyg från början) avdragare. Jodå, avdragaren fungerade! Den drog av skivan i flera delar!!! Hur är det möjligt?!?

Samma sak med höger skiva fram fast här undvek vi åtminstone att konvertera den till en ananasring :) Efter dessa aktiviteter gav vi oss på något vi är duktiga på. Total förstörelse! Ut med inredning, säten och allt annat onödigt som väger något. En finmekanisk insats med kofot, glädje och handkraft! Fan vad vi är duktiga på sånt här!

När vi var klara gav vi oss på den elektriska delen. Bilen har haft runt ett dussin ägare, alla med sin egen idé om hur exempelvis en bilstereo ska installeras. Efter att ha rensat bilen på ett ormbo av kablar och bilen trots detta startade var jag grymt nöjd! Nästa anhalt var flipflop-ljusen som numera mest floppade. Just nu tvingades ögonlocken upp av frigolitbitar men vi anade att det var en bräcklig konstruktion så de skulle kopplas loss. Det intressanta var att de hade ström trots att tändningen var avslagen… När de var losskopplade och uppskruvade så fick plötsligt instrumentbelysningen liv… Eureka! Sista problemet att lösa var att kofångaren hade tagit med sig delar av bakänden av bilen vilket resulterat i att vi hade ett relativt kraftigt ventilationshål där bak, lämpligt att skapa en smärre koloxidförgiftning. Svetsa? Nej, det är för proffs! Plasticpadding? Tar för lång tid! Det blev silvertejp på utsidan, silvertejp på insidan och fogskum däremellan. Hålet lagat och ny deformationszon skapad på amatörernas afton! Om ni ska kör på oss, sikta alltså till vänster...

Någonstans där tog vår energi och dagen slut ungefär samtidigt så nu är det bara resten kvar: Lampor, laga tanken, fixa bältena, byta bromsvätska… osv osv osv. Ja, förresten, om någon skulle ha tillgång till gummifästen som motorn hänger i så är vi tacksamma. Det skulle också minimera risken för att ni stöter på en motor liggande mitt på långa rakan… Vi har nämligen upptäckt att anledningen till att det låter otäckt när man gasar är att motorn sitter löst i trasiga infästningar.

Mot evigheten och vidare!

/Jörgen "Bowe" Bevonius, teamchef för Tower Of Power 1